Innovation: En internationell utblick

Stora delar av detta kapitel bygger på två analyser som författaren nyligen publicerat, en om de svenska universiteten med Arthur Bienenstock, Mats Benner och Anne Lidgardh, utgiven 2014 av SNS Förlag och en om hur Sverige tar tillvara internationell kompetens med Tove Lifvendahl och Kristina Lindahl von Sydow, publicerad 2014 av Fores.

Inledning

Sverige hamnar idag väldigt högt i internationella rankningar av länders innovationsförmåga. Detta är något att glädja sig åt och kan ses som en bekräftelse på att Sverige hittills har lyckats förena ett antal faktorer som tillsammans har skapat goda för- utsättningar för innovation.

Det finns dock ett antal anledningar till varför vi inte kan luta oss tillbaka och tro att Sverige har ”paxat” en världsledande innovationsposition för all framtid.

För det första lever vi i en snabbt föränderlig omvärld med långtgående konsekvenser för det globala innovationslandskapet. För det andra står de svenska universiteten inför stora utmaning- ar på ett antal områden som, om de inte antas, kan ha betydande negativa effekter för Sveriges innovationssystem. För det tredje är Sverige idag inte tillräckligt bra på att tillvarata kompetens. Att Sverige slösar bort dyrbar kompetens är något vi inte har råd med i en tid där konkurrensen om talanger hårdnar samtidigt som det blir allt viktigare för ett lands innovationsförmåga att ha tillgång till, och effektivt använda, kompetens.

Sverige har goda förutsättningar för att förbli en innovations- ledare även i en föränderlig omvärld. En av Sveriges styrkor, jäm- fört med många andra länder, har varit förmågan att hantera för- ändring väl. Med vilja, ledarskap och öppenhet kan Sverige omvandla de utmaningar jag identifierar här till styrkor. Men det krävs en vilja till förändring och en insikt att Sveriges nuvarande star- ka ställning som innovationsland inte är en garanti för framtiden.

En snabbt föränderlig omvärld

Sveriges innovationskraft kan förklaras av en blandning av olika faktorer, så som stora investeringar i kunskap, stabila och främ- jande institutionella faktorer som rättssäkerhet, öppenhet, väl- fungerande marknader, stabila politiska förhållanden och bra infrastruktur till exempel när det gäller kommunikation, samt en kritisk massa av stora internationellt framgångsrika företag (http://www.vinnova.se/upload/EPiStorePDF/DetInnovativaSverige.pdf). Dessa framgångsfaktorer står sig starka även idag och det finns inga tydliga tecken på att de skulle radikalt försämras under en överskådlig framtid. Däremot finns det tecken på att omvärl- den håller på att förändras avsevärt vilket kan få konsekvenser för Sveriges relativa innovationsförmåga.

Sverige har länge varit ett av de länder som har investerat mest i forskning och utveckling (FoU) i andel av BNP. Men Sverige står globalt sett för mindre än en procent av totala glo- bala utgifter för forskning och utveckling. Medan Sveriges andel av världens FoU-investeringar har varit relativt konstant så har Europas andel minskat kontinuerligt de senaste 15 åren från 27 procent 1999 till 22 procent 2014. Det är framförallt i Asien som FoU-investeringar har ökat snabbast och regionens andel beräknas vara omkring 40 procent 2014, jämfört med 24 procent 1999. Asiens ökning i sin tur förklaras huvudsakligen av att Kinas FoU-investeringar har ökat med i snitt 24 procent per år sen 1999. En följd av Kinas snabbt ökande FoU-investe- ringar är att landet 2012 gick om Europa när det gäller FoU- investeringar som andel av BNP, med 1,98procent jämfört med 1,96 procent i EU. Vi ser alltså en tydlig förskjutning av kun- skapsinvesteringar österut.

Utbudet av utbildade människor ökar också mycket snabb- are i Asien än i Europa. På 10 år har antalet utexaminerade stu- denter i Kina mer än tredubblats, från drygt 2 miljoner 2003 till nästan 7 miljoner 2013. Antalet studenter har också ökat snabbt i Indien, Brasilien och Indonesien. Globalt sett förvän- tas antalet utexaminerade studenter fördubblas mellan 2012 och 2025 (http://www.universityworldnews.com/article.php?story=20120216105739999). År 2020 förväntas Kina och Indien står för 40 procent av alla mellan 25 och 34 år med universitetsutbildning jämfört med 29 procent 2010, medan USA och Europa tillsam- mans uppskattas svara för 25 procent av totalen (http://www.oecd.org/edu/50495363.pdf). Vi ser alltså även här en tydlig förskjutning av humankapital österut.

Förutom investeringar i kunskap och tillgång till kompetens, ser vi en förflyttning av köpkraften från Europa och Nordame- rika till Asien, Latinamerika och Afrika. Idag har Asien blivit den viktigaste marknaden för många lyxmärken. Dessutom ökar storstädernas eller så kallade megastäders betydelse för till- växt (McKinsey (2011), Urban world: Mapping the economic power of cities, McKinsey Global Institute, http://www.mckinsey.com/insights/urbanization/urban_world). De nya kunderna och de mest dynamiska marknaderna finns inte längre i Paris, London eller New York utan i ökande utsträckning i Shanghai, São Paulo eller Mumbai. Sex av de tio snabbast växande ekonomierna i världen fanns 2013 i Afrika.

Konsekvensen av dessa förändringar är att svenska företag kom- mer längre bort från relevanta kunder än när de viktigaste mark- naderna låg i närområdet, nämligen Europa. Förändringen har långtgående konsekvenser för var företag förlägger sin verksam- het. Medan svenska och utländska företag tidigare förlade till- verkning till Kina tack vare låga produktionskostnader så gör de det idag i ökande utsträckning för att vara nära kunderna.

”Var finns då de mest innovativa företagen?”

Den snabbt föränderliga omvärlden speglas också i näringslivet där nya företag vuxit sig stora på rekordtid, som amerikanska Google eller kinesiska IT-företaget Huawei. Google anställde sin första medarbetare 1998. 15 år senare har de över 30 000 anställda. Huawei grundades 1987 och har idag över 150 000 anställda. Den snabba förändringstakten visas också i att 60 procent av företagen på Forbes lista över de 1000 största företagen i USA hade bytts ut mellan 1993 och 2003. Dessutom kommer ett växande antal av världens största företag från så kallade tran- sitionsekonomier. År 2013 fanns 89 kinesiska företag bland världens 500 största jämfört med bara 15 år 2005.

Var finns då de mest innovativa företagen? Det finns olika sätt att mäta hur innovativt ett företag är, men generellt hamnar USA högst som landet med den största andelen bland de mest innovativa företagen. I Boston Consulting Groups undersök- ning var hälften av de 50 mest innovativa företagen amerikan- ska – som Apple, Google, Microsoft, Facebook men även General Electric och Coca Cola som ansågs vara väldigt innovativa – följt av Asien med 14 företag och Europa med 11. Det fanns för övrigt inget svenskt företag i rankningen.

Med tanke på den ovan beskrivna nya omvärlden är det inte så överraskande att människor i ledande befattningar inom tek- nik i en världsomspännande enkät identifierade USA och Kina som de två länder ”med den största potentialen att driva teknik- genombrott och mest sannolika att ha en global påverkan under de kommande fyra åren” (http://www.kpmg.com/cn/en/pressroom/pressreleases/pages/press-20130725-chi- na-us-lead-global-technology-innovators.aspx).

Hur ser det ut i Sverige? Antalet svenska företag bland de 500 största i världen har halverats sen 2006, från sex till tre medan företag från Schweiz har ökat från 12 till 14 under samma tid. De största svenska företagen är i genomsnitt mycket äldre än de amerikanska. 84 procent av de största svenska företagen grun- dades före 1970 och 70 procent grundades före 1945. Bara sex av de största privata svenska företagen har grundats efter 1970. Det verkar tyda på en svårighet för nya aktörer i näringslivet att bli riktigt stora. Detta intryck bekräftas av en analys om entre- prenörskap i Sverige, där det konstateras att ”förutsättningarna för tillväxt efter den initiala startfasen är svag[a] i Sverige” (Entreprenörskapsforum (2013) Entreprenörskap i Sverige – Nationell rapport 2013, s. 51,http://entreprenorskapsforum.se/wp-content/uploads/2013/06/GEM_Nationell_ Rapport_2013_webb.pdf).

Det finns ingen tvekan om att många stora, oftast gamla, svenska företag har varit och fortfarande är väldigt framgångsri- ka på den globala marknaden. Det finns också ett antal nya företag som har haft global framgång, som t.ex. Mojang med spelet Minecraft, och King med spelet Candy Crush. Men med tanke på den snabbt föränderliga omvärlden som har beskrivits ovan, är frågan vad som krävs för att säkerställa att svenska före- tag även i framtiden skall kunna vara innovativa, framgångsrika på den globala marknaden och samtidigt skapa jobb och tillväxt i Sverige. När dessutom regeringar i ett ökande antal länder – inklusive Kina och USA – har gjort innovation till en nationell prioritering och en drivkraft för reformer blir frågan än mer angelägen. Kan vi luta oss tillbaka eller behöver vi ändra på saker och i så fall vilka?

På två fronter finns det enligt min mening förbättringsbehov och stor potential att säkra Sveriges framtida innovationskraft. Den ena är universiteten och den andra är vår förmåga att at- trahera och tillvarata internationell kompetens.

Universiteten: en central aktör eller en svag punkt?

De svenska universiteten har genomgått en massiv expansion under de senaste 30 åren. Universitet och högskolor spelar idag en stor roll i det svenska samhället och den svenska ekonomin, i egenskap av arbetsgivare, utbildare och utförare av forskning och utveckling. Deras anställda uppgår till nästan en tredjedel av samtliga statsanställda, de utbildar en växande andel av den svenska befolkningen – 2012 hade en fjärdedel av den svenska befolkningen i arbetsför ålder någon form av eftergymnasial utbildning – och de får mer resurser för forskning och utveck- ling, som andel av BNP än något annat land inom OECD för- utom Danmark.

På senare år har både svenska och utländska bedömare pekat på ett antal svagheter eller utmaningar vid svenska universitet och högskolor som i sin tur kan ha betydande negativa effekter på Sveriges innovationssystem. Bland dem finns försämrade topprestationer inom forskningen, en oro över kvaliteten och användbarheten i den utbildning som ges vid institutioner för högre utbildning i Sverige, en avsaknad av tydliga karriärvägar, liten rörlighet och bristande transparens i rekryteringsrutinerna (Se t.ex. Gunnar Öquist och Mats Benner (2012), Fostering Breakthrough Research: A Comparative Study. Stockholm: Kungl. Vetenskapskademien, Vetenskapsrådet (2012), The Swedish production of highly cited papers, Vetenskapsrådet (2010), Den svenska produktionen av hogt citerade vetenskapliga publikationer och Henrik Berggren (2012), Den akademiska frågan − en ESO­rapport om frihet i den högre skolan. Rapport till expert- gruppen för studier i offentlig ekonomi 2012:3, http://www.eso.expertgrupp.se/Up- loads/Documents/26-april-2012/ESO-2012_3.pdf). Universitet och högskolor konfronteras dessutom i hög grad av de omvärldsförändringar som jag tidigare beskrivit. Ökad rörlighet, allt intensivare global konkurrens om studenter och talanger, nya krav på utbildning och nya utbildningsmodeller är några av de faktorer som tvingar universitet och hög- skolor att omvärdera sin roll, funktion och ställning, gentemot det omgivande samhället men också på den globala arenan.

Med en växande andel av befolkningen som genomgår högskoleutbildning, och i en tid när kunskap blir en allt viktigare drivkraft för innovation och tillväxt, debatteras dessutom uni- versitets och högskolors bidrag till utveckling av samhället och ekonomin allt intensivare, både i Sverige och internationellt.

Vad är universitetens roll i en framväxande kunskapsekono- mi och en alltmer globaliserad värld? De kan bidra på följande sätt till innovationskraft:

  • De är magneter för talanger – både studenter och lärare – som lyckas locka till sig och sin region eller land dukti- ga forskare och framtidens entreprenörer, ledare och arbetskraft.
  • De erbjuder högkvalitativ och relevant utbildning som förser arbetsmarknaden och samhället med attraktivt, efterfrågat och kompetent humankapital.
  • De utför världsledande och banbrytande forskning.
  • De interagerar med det omgivande samhället på ett ömsesidigt berikande sätt.

Det är ingen självklarhet att universiteten lyckas i dessa avseenden. Svenska universitet och högskolor presterar idag inte dåligt: de har upplevt en snabb expansion av antalet inskrivna studenter och anställda de senaste åren och decennierna, den svenska offentligt finansierade forskningen – där merparten utförs vid universitet och högskolor – är bra, uttryckt i termer av citeringar, och det har skett betydande ökningar av deras intäkter, särskilt vad gäller forskningen. I Times Higher Educa­ tions rankning för 2013/2014 hade Sverige fler universitet ranka- de bland de 200 bästa i världen – i förhållande till sin folkmängd – än Finland, Österrike, Norge, Kanada och Belgien, men färre än Danmark, Nederländerna och Schweiz.

Det finns dock vissa drag i det svenska högskolesystemet som riskerar att bli allvarliga utmaningar för svenska universitet och högskolor, liksom för Sverige, när det globala innovationsland- skapet förändras. I en nyligen utkommen rapport visar jag tillsammans med mina medförfattare att centrala områden som rekrytering, undervisning och länken mellan undervisning och forskning vid svenska universitet och högskolor inte är konkur- renskraftiga i ett globalt och öppet högskolesystem, där studen- ter, personal och finansiering allt mer ”avnationaliseras”. Vi visar att svenska universitet och högskolor framför allt har en svag organisation med en klyfta mellan undervisning, forskning och samverkan och de har en stark tradition av internrekryte- ringar och oklara befordringsmönster. Dessutom är karriärvä- gar mycket skevt inriktade mot forskningsframgångar, det finns en lika skev uppfattning av betydelsen av ”samverkan med sam- hället” och slutligen är undervisningsmiljöer inte tillräckligt attraktiva för att konkurrera på den internationella toppnivån.

De nyligen införda studieavgifterna för studenter från länder utanför EU, EEA (European Economic Area) samt Schweiz, som resulterade i en dramatisk minskning av antalet studenter från Asien och Afrika, har visat att svenska universitet och hög- skolor för närvarande har svårt att locka till sig de internationellt bästa studenterna. Det vore vilseledande och felaktigt att skylla det minskande antalet studenter från länder utanför EU på för få stipendier eller andra finansieringskällor för dessa studenter. I stället verkar det finnas andra faktorer som förklarar varför globalt rörliga studenter, eller deras familjer, verkar villigare att betala ofta stora summor för eftergymnasial utbildning i USA, Storbritannien och Australien, än att komma till Sverige. En av dessa faktorer är kvaliteten och inriktningen på under- visning och utbildning. Förutom att framhålla att högkvalitativ undervisning är deras kanske viktigaste uppgift, fokuserar många världsledande universitet, som Stanford och Berkeley, på att ”utbilda hela studenten” och erbjuda studenter ett brett utbud av överförbara och tvärvetenskapliga färdigheter för att ge dem en grund för fortsatt yrkesmässig och personlig utveckling. Det sker ofta genom att erbjuda en bred basutbildning (det som benämns liberal arts) på grundnivån. I Sverige tvingar universitet och högskolor istället studenter att tidigt specialisera sig inom ett akademiskt område eller en disciplin, vilket begränsar bredden i de färdigheter som de flesta studenter skaffar sig under studietiden.

Det är också tydligt att svenska universitet och högskolor har fokuserat alltmer på forskning, på bekostnad av undervisning, med negativa konsekvenser för undervisningskvaliteten och de svenska universitetens internationella attraktionskraft. Denna snedfördelning till förmån för forskning kan delvis förklaras av det faktum att akademisk skicklighet ofta likställs med forskningsskicklighet i Sverige, och att man glömmer hur viktig undervisningen är. Det tyder också på en underskattning av studenternas, och därmed undervisningens nyckelroll, för regioners och länders konkurrenskraft och innovationskapacitet. Vi finner också, förutom den ökande betoningen av forskning på undervisningens bekostnad, ett minskat samband eller rentav en uppluckring av kopplingen mellan undervisning och forskning, vilket får negativa konsekvenser för båda verksamheterna. En ironi i det svenska systemet, jämfört med andra länders, är att den offentligt finansierade forskningen å ena sidan är mer koncentrerad till universitet och högskolor (och inte till forskningsinstitut), medan, å andra sidan, undervisningen verkar mindre kopplad till forskning.

Slutligen har tolkningen av Sverige om universitetens roll i samhället fokuserat allt för mycket på kommersialisering av kunskap från universitet och högskolor, i form av patent och avknoppningar. Det syns i finansieringsmodeller, befordrings- kriterier och policyåtgärder. En följd av detta är försummelsen, eller förnekandet, av den nyckelroll som utbildning, undervis- ning och, viktigast av allt, studenter spelar i ett universitets bidrag till det omgivande samhället.

Om inte samtliga dessa problem åtgärdas riskerar svenska universitet och högskolor att bli oattraktiva för studenter, lära- re och samarbetspartner.

Efter två decennier där svenska universitet och högskolor har expanderat snabbt i kvantitativa termer finns det nu ett behov av kvalitativ förändring. Att gripa sig an dessa utmaningar och omvandla dem till starka sidor kommer att kräva ett genuint omtänkande och en omdefiniering av ledarskap, både akade- miskt och kollegialt ledarskap, snarare än ett dogmatiskt insisterande på att behålla eller avskaffa det ena eller andra i dess nuvarande form.

Vi slösar bort värdefull kompetens

Ett lands innovationsförmåga avgörs till stor del av människors och organisationers förmåga att utveckla nya idéer och omvand- la dem till efterfrågade produkter, tjänster och lösningar på samhällsutmaningar. Denna förmåga är i sin tur väldigt beroen- de av kompetens och kunskap.

I takt med att kompetens blir allt viktigare genom ett växande kunskapsinnehåll i produktion av varor och tjänster, ökar beho- vet av människor med både allmänna och ämnesspecifika färdig- heter och utbildning. En snabb tillväxt och ekonomisk utveckling i Kina och Indien, och en uttalad ambition att påskynda övergången från ett jordbrukssamhälle till en kunskapsekonomi, förstärker ytterligare den globala efterfrågan på kompetens.

”Duktiga människor blir alltmer rörliga, och globaliseringen kräver kunskap om andra kulturer.”

Sverige är ett litet exportberoende land vars ekonomiska fram- gång och utveckling till stor del skett tack vare en öppenhet mot omvärlden och en nyfikenhet och vilja att pröva på teknis- ka innovationer. Många svenskar är dessutom mycket beresta. Samtidigt kan vi se att det finns en ambivalent inställning, för att inte säga ett bristande intresse, hos många svenskar för den kunskap och de erfarenheter som någon förvärvat utomlands.

Vi lever i en tid då den globala konkurrensen om kompetens hårdnar. Duktiga människor blir alltmer rörliga, och globaliseringen kräver kunskap om andra kulturer. Många svenska företag kla- gar på att de inte får tag i rätt medarbetare, samtidigt som många utlandsfödda och unga människor men även svenskar som har jobbat utomlands, har svårt att komma in eller komma till sin rätt på den svenska arbetsmarknaden.

Sverige har idag inom landets gränser eller inom dess räck- vidd tillgång till ett mångfacetterat utbud av internationell kompetens: Invandrare och svenskar som har vistats utomlands tillför Sverige viktiga färdigheter och erfarenheter som kan ha en betydande positiv inverkan på ekonomi och konkurrenskraft. Ett antal analyser visar att internationell kompetens och mångfald främjar innovation, utrikeshandel och produktivitet och därmed jobbskapande och tillväxt. Men av flera skäl utnytt- jas inte stora delar av denna kompetens med negativa konse- kvenser både för landet och för individer. Det verkar finnas ett antal barriärer i Sverige som hindrar oss från att fullt ut ta till- vara den internationella kompetensen som står till förfogande.

Sverige är i många hänseenden ett idealiskt land för att attra- hera internationell kompetens. Förutom att livskvalitén anses vara hög, har Sverige starka institutioner, låg korruption, tydli- ga lagar mot diskriminering och en migrations- och integra- tionspolitik som rankas som den bästa i världen enligt Migra- tion Integration Policy Index (Svenska Dagbladet (2011) ”Sverige bedöms bäst på integration”, 28 februari, http://www. svd.se/nyheter/inrikes/sverige-bedoms-bast-pa-integration_5973979.svd).

Samtidigt väljer få globalt rörliga människor Sverige som karriärdestination. Utrikesfödda har svårt att komma in på arbetsmarknaden och hemvändande svenskar upplever att deras utlandserfarenhet varken uppskattas eller efterfrågas av svenska arbetsgivare när de kommer tillbaka. Tvärtom verkar deras karriärer ibland ha tagit skada av att de varit borta från arbetsplatsen och ”systemet” till exempel på universitet, i offentlig sektor men även på företag.

”Slutsatsen är att Sverige i dag långt ifrån effektivt använder sig av tillgänglig kompetens.”

Kanske en av de viktigaste insikterna från tidigare analyser är att vi måste börja se alla människor som möjliga talanger som har potential att bidra till vår innovationsförmåga, välfärd och konkurrenskraft oavsett om de kommer till Sverige som flyktingar, återvändande svenskar eller för jobbets skull. Ett stort misstag i debatten är att vi ”kategoriserar” människor som kom- mer till Sverige. Medan vi på pappret välkomnar att välutbilda- de människor tar sig hit, ser vi människor som flyr förtryck i första hand som en belastning för samhället och det faktum att vi tar in dem som en humanitär gest. Vi verkar ha svårt att för- stå – och framförallt att hantera – att en människa som flyr från kriget i Syrien samtidigt kan vara en duktig tekniker eller ingen- jör som svenska företag säger att de har svårt att hitta. Även om flykt från förtryck kan vara den ursprungliga anledningen till varför en människa kommer till Sverige borde vi försöka se per- sonen i fråga som en möjlig tillgång för samhället. Vi borde se deras förmågor, kompetenser och ambitioner och fokusera på att underlätta för honom eller henne att förverkliga dem, istäl- let för att ”förvara” och ”omhänderta”. Att inte göra det är att slösa bort kompetens.

Slutsatsen är att Sverige i dag långt ifrån effektivt använder sig av tillgänglig kompetens. I en tid, där efterfrågan på kompetens ökar slösar vi bort enorma resurser – människor med kunskap, ambition och en vilja att visa vad de går för – för att vi inte kan (eller vill) värdesätta eller ta tillvara deras färdigheter, för att vi inte släpper in dem på arbetsmarknaden eller för att vi sysselsätter dem i yrken som ligger under deras kvalifikationer, till exempel iranska läkare som kör taxi i Sverige. För att få bukt med dessa problem, för att minska resursslöseriet och för att göra Sverige mer attraktivt i den globala konkurrensen om talanger, krävs för- ändringar på flera fronter. Politiken måste börja se människor som invandrar eller återvänder till Sverige som en tillgång och inte en kostnad, en belastning eller huvudsakligen en humanitär angelägenhet eller ”god gärning”. Arbetsgivare – både offentliga och privata – måste bli bättre på att värdera kompetens allmänt och särskilt den internationella och tvärkulturella kompetensen som människor som kommer utifrån Sverige eller har vistats utanför Sverige ofta medför istället för att bara förlita sig på referenser de känner igen, såsom svenska examina.

Vad kan och bör göras?

Med rätt ansats och vilja skulle de utmaningar som jag beskri- vit kunna omvandlas till tillgångar. De svenska universiteten har potentialen att bli talangmagneter och en styrkefaktor i det svenska innovationssystemet. För detta krävs ett tydligare ledarskap hos universitetsledningar som bör innefatta syste- matiskt arbete med att säkerställa och höja utbildningskvali- tet, ändringar av de nuvarande rekryterings- och befordrings- systemet mot mer transparens, professionalitet och mindre internrekrytering, och en helhetssyn på samverkan med det omgivande samhället. Det senare kräver särskilt en insikt om att samverkan inte bör begränsas till att universiteten ”frälser” samhället med sin visdom utan att kunskap behöver flöda både in till och ut från universiteten och att dessa flöden är av nytta för både akademin och samhället. Med ett stort antal utlandsfödda och svenskar med betydande utlandserfarenhet har Sverige idag en strategisk tillgång i den globala kunskaps- ekonomin. Men av flera skäl slösas idag bort en betydande del av dessa resurser, genom att det görs svårare för invandrare och utlandssvenskar att komma in på arbetsmarknaden och genom att de anställs i positioner som inte utnyttjar deras kompetenser. Det senare visas i att utländska akademiker har betydligt svårare att hitta jobb i Sverige, jämfört med både svenska akademiker och utländska akademiker i andra länder. Att ändra på detta kräver ändringar på flera områden. Fler företag än idag måste ha en bredare syn på kompetens, de bör bli bättre på att värdera och identifiera färdigheter istället för att alltid gå på det ”säkra alternativet”, så som ”civilingenjören från Lund”. Med tanke på att Sverige idag är ett invandrings- land – med en större andel utlandsfödda än USA – bör politi- ken och arbetsmarknadsparterna se över arbetsmarknadens funktionssätt utifrån ett integrationsperspektiv. Akademin måste ändra sina rekryterings- och befordringsprocesser och särskilt öka rörligheten in- och utifrån universiteten samt bli mer attraktiva för utländska studenter och forskare. Men vad Sverige kanske behöver först och främst är en bred acceptans för idén om att vi behöver vara attraktiva för internationell kompetens.

Sverige har idag många tillgångar och faktorer när det gäller innovation. Men vi lever i en föränderlig omvärld, där nya marknader och konkurrenter växer fram samtidigt som många länder gör stora ansträngningar för att främja innovation. Även om Sverige ligger bra till – om vi tittar på innovationsrankningar – kan vi inte förvänta oss att vår plats som ett av världens ledande innovationsländer är garanterad. Andra länder investerar betyd- ligt mer i kunskap och kompetens, de är mer attraktiva för globala talanger och de har ett mer dynamiskt näringsliv och/ eller marknader som är betydligt större och dessutom växer snabbare. Över lag bör vi se det som positivt för världen att fler länder inser värdet och betydelsen av kunskap, kreativitet och kompetens, och vi bör inspireras till att ständigt jobba för att vässa oss ytterligare, till gagn för Sveriges välstånd men även för vår förmåga att bidra till att tackla globala samhällsutmaningar. Om vi lyckas tackla våra utmaningar och säkerställa att Sverige även framöver har förmågan och viljan att bemästra förändring och förnyelse och omvandla dem till fördelar, då är framtiden ljus. Om inte, kommer det att stå oss dyrt, i förlorad innova- tionskraft, i samhällsekonomiska termer – genom stora kostna- der och förlorade skatteintäkter, företagsvinster och produktivi- tetsökningar – och inte minst i krossade drömmar.


Sylvia Schwaag Serger är adjungerad professor i forskningspolitik vid Lunds universitet och direktör för internationell strategi på VINNOVA. Hon är också medlem i Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) under Finansdepartementet, samt gästprofessor vid Chinese Academy of Sciences Institute for Policy Management. Sylvia har jobbat med innovationsfrågor i 15 år, bland annat på Näringsdepartementet, som chef för en tankesmedja och i Kina. Hon har publicerat artiklar om innovation och internationalisering och anlitats som expert av bland att EU-kommissionen, OECD och Världsbanken. Sylvia har en masterexamen från Johns Hopkins University School of Advanced International Studies och en doktorsexamen från London School of Economics.

För att läsa hela boken Position Sverigeklicka här.